Genusfällor by Christian Andersson

För oss fotografer finns det gott normer och genusfällor att trilla i. För att inte gå i alla fallgropar måste vi aktivt tänka på hur människor framställs och vilka som får synas i våra bilder. Det finns inget lättare än att reproducera normer, att bryta dem kan däremot vara svårt. Mitt bästa tips för att undvika stereotypa bilder är att tänka på vem som är aktiv i bilden och utifrån det tänka normkritiskt.

En annan situation som kräver eftertanke är när någon ska porträtteras. Normen säger glada kvinnor bestämda män. Mitt sätt att motarbeta det är att alltid ta både glada och bestämda biler på alla. När det går. En medelålders man sa en gång: "jag har aldrig sett glad ut på bild och jag tänker inte börja med det nu heller". Den gången bröt jag inga normer. 

Även om jag försöker få olika ansiktsuttryck på de jag fotar ligger det slutgiltiga bildvalet hos uppdragsgivaren. Från mitt senaste porträttuppdrag, på en större advokatbyrå, beställdes 35 bilder. Av 17 män var det 2 som log så att tänderna syntes. Bland kvinnorna var det 12 av 18. Det säger en hel del om hur normer fungerar och hur lätt det är att som fotograf reproducera dessa. Trots att man inte vill.

Det finns som tur är mycket som pekar mot en förändring till det bättre. Gävle kommun har till exempel tagit fram en bildhandbok i samarbete med Tomas "genusfotografen" Gunnarsson.

Spoon agency, också i sammarbete med Tomas Gunnarsson, har nyligen tagit fram en guide till ett genusmedvetet foto. Extra kul eftersom jag gör en hel del uppdrag åt dem. Bilderna nedan är på uppdrag för Spoon. John Taylor och Tareq Taylor. Två glada män i en trädgård. 

Min egen arbetsgivare Apelöga försöker också dra sitt strå till stacken. Adam skriver om hur vi ska bli bättre på att utmana stereotyperna när vi arbetar med bildbanksbilder. Utdrag ur texten:

"Normen, den som syns hos bildbyråerna, är en minoritet i verkliga världen. För de flesta ser ju inte alls ut som bildbyråfamiljen. De är födda i andra länder, i ett annat årtionde och de bor utanför storstäderna. De är kanske LGBT-personer, eller kanske funktionshindrade, eller avviker från normen på andra sätt."

Vill man verkligen se hur illa det är ställt med mångfalden i stora delar av bildbyråvärlden kan man läsa KIT:s artikel: Ska det här verkligen föreställa poliser?